karl, såg fabrikören med ett visst välbehag på honom, för övrigt icke utan en viss baktanke för dotterns räkning. Han hade trott sig förstå, att den tunge ingenjören, vars lust att något sitta på andra herr Åvik nog förnummit, men vars hederlighet ingen kunde betvivla, var en framtidsman. En sådan skulle kunna sprida en viss glans över familjen, på samma gång som han äntligen finge sin dotters framtid tryggad på ett fördelaktigt sätt. Han kunde väl icke vara blind för olikheterna mellan Märta och ingenjören, men tröstade sig med att tänka på hur olik han själv varit fröken Tabell och hur lyckligt deras äktenskap ändå blivit. Planertz var i alla fall en duktig och framåtgående man…
Fabrikör Åvik, som tagit på sig ett par blåa glasögon för att skydda ögonen mot vattenglittret, hade just nu berättat en liten historia om en byggmästare, som uppfört ett hus för ett samhälles räkning och därvid gjort sig en ovanligt stor förtjänst. En kommunalman hade förebrått honom detta skinneri och frågat honom, om han inte skämdes för en sådan handling. Byggmästaren svarade ”För femti tusen kan man ju också underkasta sig litet skam!”
— Hahaha, skrattade fabrikör Åvik åt anekdoten, som roade honom övermåttan.
Men ingenjör Planertz föll i djupa tankar, varefter han med grubblande uppsyn sade, att en så otillförlitlig byggnadskontroll för en stads räkning knappast torde vara möjlig att tänka sig. Han undrade vidare, av vad karaktär den uppförda byggnaden vore och gratulerade sin egen stad till att med avseende på offentliga byggnader äga personer, på vilka man fullständigt kunde lita. Entreprenadanbuden ingingo ju också i vanlig ordning och…
Nu stävade båten vackert upp i vind. Några gröna öar passerades; ett enda långt vasstrå stack plötsligt upp, fastän man var ett stycke från land, det raspade båtens sida, dök ned och steg därpå åter upp vid en nigning eller gungning.
— Fall av, Planertz, varnade fabrikör Åvik.
— Har ingen fara, försäkrade den tunge ingenjören med ett lätt leende av överlägsenhet. Grundet ligger visserligen här tätt inpå, men på denna plats uppskattar jag vattnets djup till cirka tre famnar. Det tecken på vattenvegetation, du kanske nyss
137
