med de två trofasta kamraterna, som väntade honom i porten.
— Du må tro, Märta, ropade fabrikören, att jag har varit ute för en sjuhelsikes historia. Jag sitter i båten — den tar törn — jag över ända — nu tar fan bofinken, tänkte jag — men Planertz var med — inte farligt, när man har en karl med i båten — släcker på skoten — hugger tag i baken på de där bolstervarsbyxorna, du vet —
Fröken Åvik lyssnade med spänning till berättelsen, och sände en tacksam, men dock något reserverad blick mot ingenjör Planertz, som log ett självmedvetet leende och såg ned i marken, medan fabrikören pratade och pratade. Det är möjligt, att fröken Åvik kände en agitatorisk vilja bakom faderns tal och livliga gester, särskilt som hon redan förut hade tyckt sig från hans sida märka ett visst intresse för att söka närmare sammanföra henne med ingenjören, men hon log endast och sade ”så utmärkt”, ”så förträffligt”, och slog sedan igen fönstret.
Men bakom gardinen iakttog hon, hur på ett litet klädstreck ovanför ingenjörens huvud de rödvita bolstervarsbyxorna fladdrade liksom en kärleksflagg i aftonsolen.
18
d’Artagnan utrustar en expedition för att rädda Edmund
från matematikläraren
Märta Åvik lägger filten över sin sjuke broders späda axel. Hon torkar det mörka håret ur hans panna, lyss en stund på hans oroliga andetag och går att sätta sig vid fönstret med ett handarbete.
Mississippi ligger framför Edmund väldig och bred, lysande med en starkt blå färg och överdragen med ett levande nät av silver. Detta silvernät rör sig jämnt, växlande och tindrande på
