Hoppa till innehållet

Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

och vilande kreatur på gröna ängar dansade honom förbi. Med tillfredsställelsen, som han kände över sitt lättfångna gods, blandade sig jaktiver och även något vemod. Sedan han utsläpptes från Långholmen på våren, hade han icke förövat någon stöld förrän just denna dag. Och det skedda betydde spänning och ny påpasslighet i stället för bekvämlighet och ro. Egentligen hade förut straffade Holmsund-Holmsen-Grön kommit till vilohemmet för att njuta av naturens frid, och hans inbitna yrkesvana hade endast två gånger förut frestat honom att på pensionatet treva över ett par lås och öppna en kvarglömd handväska i hallen. När Holmsund-Grön första gången följt de två damerna till badstället och där fått mottaga deras nipper, hade han flinande suttit och vägt de gyllene föremålen i sina händer. De skulle bara ana, tänkte han. Men den gången var frestelsen lätt att övervinna, dels emedan det var sådana bagateller, han hade fått till förvaring, dels emedan han verkligen önskade någon tids vila från ett arbete, som på sitt sätt ganska hårt frestade även vana nerver. Holmsund-Grön hade dessutom en viss känsla för naturen; bland trädens grönska och fåglarnas kvitter var det behagligt att vara, när verksamhetsbegäret ändå hade slappnat något för tillfället; de ljusa nätterna försvårade dessutom arbetet. På detta sätt älskade Holmsund sommaren för skönhetens skull och föraktade den för de ljusa nätternas skull. Han brukade sällan arbeta vid denna tid på året, fastän han icke var okänd för sina försök att stjäla i våningar mitt på ljusa dagen.

Far i Skåpet, så kallades Holmsund-Grön i polisen, använde vid sina expropriationsföretag helst tiden mellan två och fyra under mörka nätter, och sitt sällsamma vedernamn hade han just erhållit på grund av en sådan expedition för några år sedan. I ett hem, där frun för tillfället var ensam hemma, emedan husfadern var borta på en högtidsloge, som skulle föra honom ett trappsteg närmre de eviga sanningarna, hade Far i Skåpet brutit sig in sent på natten. Just som han var i färd med att undersöka silvret i matrummet, hörde han en kvinnoröst oroligt ropa på avstånd. Tjuven tog då ett mjukt skutt ut i det närliggande köket, där han tillsvidare gömde sig bakom en skåpdörr. Kvinnorösten hördes emellertid mycket tydligt genom den lilla trevna lägenheten:


153