småsvära över att han måste gå ned i källaren för att hämta upp öl, spratt Karl Ludvig till som en fjäder och följde vännen i hälarna ned i källaren.
— Inte behöver du gå med, sade herr Olsén.
— Jo, ja går mä, svarade Karl Ludvig med fasthet, och efter en stund återvände de båda vännerna, Olsén först med en ölbutelj i handen och Karl Ludvig tätt i hans fjät med en annan ölbutelj och en liten saladjär med saltgurka.
Så småningom började emellertid herr Olsén lägga märke till detta nervösa sällskapande från Karl Ludvigs sida, och han tolkade det på sitt sätt.
— Ja, man vill ha sällskap, när man är nervös, sade han. Du och ni andra har också fått obehag genom mig, kanske. Men jag menade i alla fall väl den gången. Nu ligger du här i natt på soffan utanför sovrummet. Du kommer nog att sova gott. Jag skall ordna sängkläder.
Situationen hade nu alltså blivit den, att direktör Olsén började trösta Karl Ludvig. Omsider gingo emellertid de båda vännerna till ro, och Karl Ludvig vilade på den bekväma soffan, medan han spänt lyssnade på varje ljud från sängkammaren.
— Nu tog han å sej kragen… nu tog han å sej hängslena… nu ramla skorna… nu drar han å sej böxera… nu knakar dä i sänga… nu ligger han… nu läser han vesst… han läser fortfarande… för ja hör att han bläddrar… nu släckte han lampa…
Karl Ludvig låg en stund och väntade, att hans olycklige vän skulle börja snarka, men direktör Olsén låg klarvaken i natten och tänkte på de sina och på vad han skulle företaga sig, sedan katastrofen var över. Medan direktören sålunda låg på rygg och stirrade ut i mörkret, hörde han plötsligt ett märkvärdigt sus stiga upp likt ljudet från en avlägsen förs eller källa. Snart förbyttes suset i ett blandat läte; olika stämmor liksom i en orkester avlöste varandra, men basklarinetten och fagotten tycktes vara de förhärskande instrumenten. Det var Karl Ludvig, som, försänkt i en djup och välgörande sömn, företog sig att med näsan utföra ett konsertstycke i samma hus, där en gång i lyckliga dagar så ljuva toner stigit upp från den nu för evigt sprängda kvartetten.
189
