Malin och bryta upp. Göken guckade i detsamma en gång med det hesa ljudet av en verklig sorgegök.
— Du bor ju ännu hos den snälla fru Tillberg, sade tant Malin, då de båda anförvanterna åter kommit upp i den lilla affären. Och då äter du väl någon gång hemma såsom förr i de lycklige dagar. Tag med desse konservlådor.
Hon räckte Karl Ludvig ett litet paket, innehållande en låda i med amerikansk lax och en liten ask med rökt sill. Sedan avskedshälsningar utbytts, begav sig den nu verkligt modlöse vandraren i väg mot den ödsliga stationsplanen för att därifrån fortsätta sin irrande färd bland de hårda människorna. Mörkret hade kommit, och regnpärlor glimmade på tågets rutor. En grammofon var uppställd i tredjeklasskupén, där Karl Ludvig satt med två matvarupaket i taknätet. Grammofonens ägare hade beslutat sig för att roa de gäspande medpassagerarna, och i ett nu fräste det till, varpå sången smattrande annonserades av en grov basbaryton:
— Pärtont tläktrrregiterr — ur Göteborgtrrrevyn, intungen av operett-tångarrren Nilt Attarton.[1]
Karl Ludvig lyssnade till sången, helst som den handlade om en man med ett invecklat släktregister. Perssons mödor att lösa sina genealogiska gåtor beskrevos utförligt i kupletten, och desslikes hur han misslyckades i sina ansträngningar. När det gick upp för herr Persson, att han var svärson till sig själv, då tröttnade P. och greps av sinnesförvirring. Den tokiga kupletten hade emellertid en vemodig klang i Karl Ludvigs öron, ty han hade i dag blivit skakad i sin tro på blodsbandets kraft och betydelse. Han kände sig lik en forskningsresande, som dragit ut för att finna infödingar av ariskt blod på en plats, där det efter alla beräkningar bör finnas sådana, men i stället möter en grinande, svart människoätarstam.
- ↑ Grammofonspråk: Perssons släktregister. Ur Göteborgsrevyn. Insjungen av operettsångaren Nils Assarson.
218
