för hans krage. Första fiolen kände, att han blev röd.
— Å bevars, svarade han. Direktören tror väl inte. Bevare oss väl!
Chefen såg ogenomtränglig ut, varpå han yttrade:
— Jag gör er en otjänst med förskott. Spara på lönen. Stryk onödiga utgifter. Använd billigare nöjen. Föreläsningar. Femton öre för ett långt föredrag om En resa kring Söderhavsöarna häromaftonen. Håller själen frisk, vidgar vyerna. Att spela fiol… Ja… Herr Borg är ju inte gift alltså?
— Nej, svarade Första fiolen.
— Gift sig. Blir billigare. Ett mycket stadigare liv. Fyra fötter under bordet.
— Ja, men barnen, invände Första fiolen med vek stämma, Men de små…
— Räcker mycket väl till barnen också…
Första fiolen arbetade som en sömngångare hela dagen på kontoret, urståndsatt att tänka annat än obehagliga tankar. Till Karl Ludvig hade han lämnat ett för denne hedersman djupt nedslående budskap, att inga piaster från hans sida vore möjliga att anskaffa till den otrevliga växeln, vid vilken underrättelse Karl Ludvig hade åjat sig högljutt. Till sist hade denne dock lyckats uppbringa den erforderliga summan, varför molnet för en dag dragit över. Efter att på lunchen ha besökt sitt för dyra matställe, som ju borde utbytas mot fru Olofssons, gick Första fiolen hem till sin för dyra dubblett, som han ju borde lämna för att bosätta sig i södra stadsdelen, och väl hemkommen lade han sig för att vila på ottomanen, medan taveldamen på ejderdunsbolstret betraktade den olycklige med lystna blickar. Just som Första fiolen skulle sluta ögonen, ringde det på dörren, men när han tittade ut, hade besökaren avlägsnat sig efter att ha kvarlämnat ett brev i brevlådan. Den unge mannen öppnade makligt brevet, vilket han med stigande förvåning läste, under det han kände en frostorm krypa längs efter ryggraden:
- Allra käraste T.
Möt mig i afton, om du har den minsta kärlek för mig, som du
238
