När kassaapparaten klingade i dag, lät det som om klockan ringt på ett stort avstånd, långt i fjärran, och när den unga kvinnan, vars annars friska kinder nu voro bleka, och vars ljusa ögon voro infattade i en fin purpurring, tackade eller hälsade goddag, föreföll det henne, som om dessa yrkesmässiga hälsningar och tacksägelser uttalades av en person, som stod strax intill henne, men icke av henne själv.
En gammal pensionär, som hette Pamp, en åldring, som ansågs oförbrännelig trots sina många år och sitt kritvita skägg, brukade ibland komma in och tala med affärens innehavare. Han plägade då berätta om vad han hade upplevat under dagen, alltid försökande att vara kvick och rolig, eller också uppehöll han sig vid tal om matvaror, som han själv inköpt vid hamnen eller på salutorget. Dessutom språkade han smått med affärens unga kvinnor, dem han ibland nöp i armarna över disken, allt medan en svart cigarrtofs hoppade ovanför det vita skägget och ögonen glittrade i det rynkiga ansiktet.
Med fasa såg Electrical girl i dag Den oförbrännelige nalkas med sin svarta cigarrstump och sin hemska livfullhet. Nu stannade han på trappan ett tag, tog cigarrstumpen ur skägget, stack in långfingret i munnen, drog åter ut det och satte det upp i luften; gubben sökte på detta sätt utröna, från vilket håll vinden kom. Därefter steg han in med mycket viktig min, skrattade redan ett högt skratt i dörröppningen samt kastade en slängkyss åt den arbetande kvinnliga personalen. Härefter placerade han åter cigarren i skägget.
— Goddag, mina ärade, söta damer, hälsade Den oförbrännelige, medan cigarrtofsen med en liten rörelse registrerade varje ord som om den varit en taktmätare. Varma känslor på morgonkvisten? Hä! Ar direktören inne? Goddag, Fredin, jaså, du står där, din luver, och lägger på dina procenter… helvetes fin gödkalvstek på torget i dag! Jag var nere vid hamnen för att få mej en lake… Nej, se fröken Lind, som samlar in alla pengarna åt vår Fredin! Å, se inte så ledsen ut! Stämmer det inte med kassan, eller är det lilla hjärtat, som inte får den det vill ha? Hä! Har damerna hört historien om fänriken, som var tillsammans med en fröken ifrån landet på ett litet… nå! Kuckeliku! Äh! När —
