kisade på hennes blonda hår och hennes runda kinder. Men så genomisades hon plötsligt av förskräckelse vid tanken på hur oöverstigligt, förfärligt svårt det skulle bli att inför Thures far lägga fram allt.
Det är omöjligt, tänkte hon. Jag får nöja mig med detta.
Tankfull hade herr Borg lett Electrical girl ned i ett stort rum, där hennes bädd reddes i en bred soffa, och tankfull, men med en aning av gammal kavaljer i sitt sätt att hälsa hade han önskat henne en god natt. Kommen till dörren yttrade herr Borg:
— Lilla fröken Maj skall vara lugn för Thure. Jag skall nog reda ut denna saken, så sorglig den sedan är. Godnatt, lilla fröken Maj. Godnatt!
Men Electrical girl hade alldeles fallit tillsammans, när herr Borg gått sin väg. Hon kände sig lik en brottsling.
— Under detta hederliga tak. O! sade Electrical girl och sammanknäppte sina händer. Under detta hederliga tak! Jag måste göra, vad jag gör. Men det är alldeles omöjligt, att jag kan sova i natt utan att ha bekänt allt. O, jag måste bekänna allt! Jag känner mig så ohygglig till mods.
Flickan irrade fram och tillbaka i det på gammaldags sätt möblerade stora, dunkla rummet med sina sammetsklädda emmastolar, som buro fransar och små antimakassar, med ett stort divansbord, på vilket syntes en gammal praktlampa med sidenskärm. Och ett ögonblick stannade hon framför en atenienn. På denna lågo strödda en mängd olika föremål; där syntes en blusklädd sjömansgosse i porslin med en löjlig pipa i munnen, och där låg en stor snäcka, försedd med ett lock av silver. Snäckan var så skär, att när flickan höll den mot ljuset, syntes ett rodnande sken, som när man håller fingertopparna mot en lampa. En stor glaskula vilade på en bricka av vit marmor, men bakom kupans klara valv syntes en liten man med uppspänd paraply vandra på ett torg, omgivet av små hus med snötäckta tak. Medan Electrical girl i förvirring lät blicken flyga från det ena föremålet till det andra, grep hennes hand glaskulan, och i samma ögonblick skedde en våldsam förändring i den lilla staden. Flickan, som ett ögonblick trodde, att hon hade skadat någonting, iakttog hur en naturkatastrof ägde rum inne i den blanka kulan. Luften tjocknade av
258
