gående dekorationsarrangemången.
— Han är visst en talang, sade Cello, som ju även någon gång sett den rödhårige hovmästaren spela på en violoncell av luft och dansa Isadora Duncan på väldiga och nakna fötter.
— Absulemång! Han skulle ha gått till teatern. Men svårt att lära gamla hunnar att sitta! Jag vill minsann inte locka honom. Själv har man besvärligt ibland, ja, ett rent Dångtes helvete, särskilt i revyerna. Det är ju så dåliga tider, att statisterna ibland är så magra, att trikåerna flaxar som kappor omkring bena på dom. När jag nu var i Norrköping sist, fick jag gno som en skottspole för att få tag i en lämplig Amerika och en lämplig England.
— Jag förstår dess värre inte riktigt, sade Cello artigt.
— Jo, jag hade Nationernas Här i en akt. Di kommer in i en elegångt balett med flagger i händerna. Men — sakrejö — Amerika, som kamrern hade valt ut, såg ut som en planka och England som vålnaden i Hamlet. Jag uppbringade emellertid till slut ett par lämpliga talånger på Lampskärmsfabriken, och allt klara sej. Lyckligtvis hade jag Moder Svea själv inom sällskapet, hon får ju inte vara mager — fy dång — utan tvärtom, förstås, och allt gick i lås. Men man får inte spara sig själv för att få det att gå ihop. Konsten är inte någon blömsterströdd stig. Nej, tvärtom, där är fullt av törrrnen, av törrrnen! — ah, se där, avbröt han sig. Där ha vi punschen!
En vaktmästare syntes i dörren och bakom denne hovmästaren, som fortfarande grinade och häftigt gnuggade sina händer.
— Förlåt, direktören, ursäktade sig herr Edelberg. Jag har tyvärr inte tid att stanna just nu. Kommer lite senare kanske. Plikten kallar, Bierabend i kaféet. Välkommen ut sedan! Mörkt öl, surkål, röda lyktor. Mycket folk i kväll och en extra jazzorkester. Två äkta negrer. Tja! Tiden kräver negrer. Förlåt! Härpå försvann hovmästaren, som om han plötsligt fallit ner genom en lucka i golvet.
— Vi ä ju, som sagt, här, började åter teaterdirektören, när nu herrarna blivit ensamma, för att undersöka dessängerna. Sällskapet spelar på annan plats, men nu skulle det gälla lokaliseringen av revyn här i stan. Hör nu, herr Erlandsson, lova mig nu att hjälpa
275
