hon företagit några enklare trevare hos modern, vars fasthet i äktenskapsfrågan verkade alldeles förvånande. Flickan gjorde då i all ödmjukhet en liten kallblodig satir över ingenjören, men fru Åvik såg endast ett ögonblick upp från sitt handarbete och sade:
— Ingenjör Planertz är en verserad man, komma, lilla Märta, utropstecken! Ingenjör Planertz är en god och behärskad man, punkt.
Då tändes en fackla på fröken Märtas kinder och en blixt i hennes ögon. Hon svarade emellertid inte trotsigt eller näsvist utan neg, vände sig om och gick, allt i enlighet med Brahestaholmssystemet, sådant det beskrivits av fru Åvik, född Tabell När fröken Avik, som hade en del arbete att företaga i huset, för sig själv ältat sina svarta och blodröda bekymmer, allt medan hon räknade handdukar och servetter, gick hon upp på sitt rum för att införa några poster i hushållsboken, i vilken hon raspade en stund, varefter hon drog fram ett papper ur en i skrivbordslådan liggande portfölj, granskade det noga, doppade så pennan i bläckhornet och började tveksamt skriva. Då hördes en bultning på dörren, och som fröken Åvik kände igen ljudet av sin faders fingerknogar, lade hon läskpapperet över det skrivna, och medan en rodnad sprang fram i hennes ansikte, ropade hon med mjuk röst:
— Stig in, pappa lilla!
Märta Åvik reste sig upp, hälsade fadern och tog honom om halsen. Fabrikören klappade dottern på kinden, men såg något överraskad ut. Kanhända han kommit uppför trappan i en vrede, som han genast kände smälta ned inför flickans klara och ömma blick, som tycktes skåda ända till botten av faderns innersta.
— Hör du, Märta, började fabrikör Åvik och tog sig ett tag i håret, som skruvade sig kring hans knotiga långa fingrar. Hör du, låt oss sitta ner och språkas vid ett slag! Du och jag är ju så goda vänner, min tös! Jag har ingenting hemligt för dej, och du har väl ingenting hemligt för mej?
— Visst inte, svarade flickan och strök fadern över håret.
Denne tog sig nu om hakan, vred upp den ena grånade mustaschen, varefter han häftigt utbrast, dock utan all vrede:
— När, hör du, när ska vi ordna den här historien, du vet?
360
