ögonblick, blir jag nästan arg. Men, gamle gosse, man har ju själv inte varit en bland de bästa, förstås.
Låt den gamle grisen Karl Ludvig läsa detta brev. Hur är det? Tänker du inte på att gifta dig? Det tycker jag absolut, att du skall göra, ty en ungkarl har faktiskt icke något berättigande. Det låter kanske hårt, men jag talar utav verklig vänkänsla i den här saken. Käre Cello! Jag vill inte vidröra så ömtåliga ämnen, men jag skulle glädja mig mycket, om du träffade en lika bra kvinna som min hustru, min egen Maj. Nu vet jag väl, att det inte finns något mera sådant exemplar — om ett dylikt vårdslöst uttryck kan tillåtas om min maka — men jag önskar dig något i den stilen. Hade du träffat Maj, så tror jag nog, att du låtit henne gå före vem som helst. Jag vill inte göra dig ledsen. Alla människor ha för resten inte samma åsikter. Min lilla dotter väger fyra kilo, och hennes ögon äro alldeles ljusa, Vill du visa den gamla hederliga grisen Karl Ludvig det här brevet! I hast
Din tillgivne gamle vän
Thure B.
Med ett sken av lyckligt vanvett i det bleka ansiktet
sammanvek den upprörde barnafadern brevet och lade det i ett kuvert,
vilket i onödan åsattes tredubbla porton, varjämte han försåg det
med ordet Express, som han sedan strök ut. Därefter stoppade han
in det i kassaskåpet och låste den tunga dörren omsorgsfullt,
varefter han slog sig för pannan, öppnade skåpet och tog ut brevet.
Härefter rusade han ut i stallet, satte sig barbacka på den ädla
hästen och red ned till den alldeles i närheten liggande stationen,
där han släppte hästen och störtade in på expeditionen. Sedan
stinsen erhållit ett kortfattat sammandrag av brevets innehåll,
vände den unge fadern i dörren och kastade sig över första
järnvägsspåret, varifrån han äntligen på andra spåret i det där stående
tågets brevlåda stoppade ned skrivelsen. Hästen hade den unge
mannen släppt vid ett litet rönnbärsträd intill stationen, men när
han kom tillbaka till trädet, hade djuret försvunnit, varför Första
fiolen irrade omkring på en klibbig ängsmark en god stund, letande
efter det försvunna hästkreaturet. Han stack in sitt bleka ansikte
i banvaktens kur och frågade:
386
