Han betraktade Albin en minut med stränga blickar, varefter han yttrade:
— Lägg nu på minnet, att jag råkat i denna beklagliga situation för Albins skull. Lyd därför vår präktige skjutskarl, när resan ånyo kan fortsättas, och tag plats i räddningshemmet, där Albin skall finna vård för sitt onda begär. Omsider skall väl jag infinna mig och undersöka, hur han uppför sig. Låt mig då icke erfara något, som liknar besvikelse. Lova mig detta!
Albin, som kände en djup olust över det inträffade, och som tycktes vilja lämna bevis på uppriktig ånger, hade avtagit sin grova sportmössa. Vinden reste de vita hårtestarna kring hans huvud; de tycktes stå i giv akt, medan herr Holméns allvarliga ord ljödo. Den stora karlen kliade sig vid örat och letade efter något att säga, något, som kunde likna en edlig förbindelse. Då kom han i detsamma ihåg ett par stycken ur formuläret till en ed, han en gång avlagt såsom vittne vid rådhusrätten. I minnet återkallade Albin i största hast dessa ord så gott sig göra lät, och ropade så med darrande, skrovlig röst, medan han sträckte upp två stora fingrar i luften:
— Jag svär, rätt och sant vara, intet förtiga ej heller omtalat. Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ, att jag ska vara rejäl mot Holmén!
57
Botgöraren
Herr Holmén blev underkastad en förberedande undersökning av en sjuksköterska, som förmodade, att skadan endast rörde sig om en besvärlig ledvrickning. Efter en rådplägning beslöts, att han skulle stanna på hemmet över natten och återresa till staden dagen därpå.
Folkskolläraren inbjöds att tillsvidare taga plats i ett större rum, och när han hoppande begav sig dit, upptäckte han genast en främmande man, som satt vid fönstret intill ett bord. Denne man hade en svart bok framför sig och bredvid denna ett glas med
450
