varit resetalare i sin ungdom, men blev sedermera affärsman och lyckades såsom sådan tämligen väl, i varje fall så pass väl, att han kunde påkosta sin son en viss uppfostran. Petrus fick alltså genomgå sex klasser i högre allmänt läroverk, men därvid stannade det, ty fadern föll alltför tidigt bort och efterlämnade icke större kapital, än den sörjande makan nödtorftigt kunde livnära sig av. Petrus, som aldrig i sitt hjärta delat faderns åsikt, att han borde fortsätta studierna till studentexamen och bli präst, lämnade skolan med lätt sinne. Han hade visserligen alltid kunnat uppvisa goda betyg, men tycktes, i likhet med fadern, äga mera fallenhet för merkantil än för andlig verksamhet. Så länge dröjde det icke, förrän Petrus fått en volontärplats i bank, en befattning, som han skötte till sina överordnades belåtenhet, och en vacker dag befann han sig på nämnda banks fondavdelning såsom biträde åt fondchefen, växte alltmera till i vetande och erfarenhet samt ansågs både av sig själv och andra ha kommit på rätt plats i livet. Anspråkslös och något sluten, men icke utan en viss humor, gjorde sig Petrus omtyckt av alla. Man betraktade med sympati hans litet originella, gängliga gestalt, man roade sig i vänkretsen åt hans lustiga egenhet att utföra trollkonster, en oskyldig vurm, som han odlat sedan ynglingaåren. Hans litet mulna och hemlighetsfulla uppsyn i förening med den småkomiska predikarton, han använde sig av vid illusionsakterna, bidrog mycket till nöjet. Petrus tänkte aldrig på, att han vid dessa sina föredrag helt skämtsamt återkallade faderns röst, såsom han hört den i tidiga gosseår i bönekapellet därhemma eller från den lövade talarstolen till suset av harporna i Zion.
Om Petrus emellertid icke av ödet var utsedd att fortsätta faderns ungdomsverk såsom hugsvalare med ordet och sången, blev han omsider kallad till en annan tjänst, besläktad med faderns i så måtto, att den i mycket verkade med tröstande, uppmuntrande och hugsvalande ord. Denna förändring i den anspråkslöse banktjänstemannens liv inträdde just när högkonjunkturens glädjestorm brusade över landet. Hastigt vroks Anker av omständigheternas böljor till Krutstan, efter att ha erhållit och antagit ett vackert erbjudande som fondchef hos bankir Solander, startare och innehavare av bankirfirman Sixten Solander.
67
