blå och svullna, hvarefter hela kroppen blef alt mer och mer känslolös och stel.
Uti denna brydsamma belägenhet hade jag om natten, mig til råd och biträde, kallat Assessor Schjerfback och Stads-Chirurgus Roth, men oaktadt alt vårt bemödande at rädda denna usla människa, afled han dock helt stilla och utan några ryckningar eller convulsiviska rörelser den 15 Julii om morgonen.
Pastorn i Församlingen, som icke ville tillåta några ceremonier vid den skeende begrafningen, hade anmält saken i Kämnärs-Rätten, hvilken begärde besigtning på Liket, som följande dagen värkstäldes af Stads-Chirurgus Roth, i Prov. Med. Doct. Åkerbergs och min närvaro.
Vid Obdution sågs blodkärilen, innom hufvudet, ej vara af särdeles mycken blod fyllda.
Hjert-kamrarne däremot, så väl den främre som bakre, voro af en stelnad och lefrad blod, väl fulla.
Magen innehöllt en osmält mat samt stjelkar och skal af Åkerbär (Rub. arct), som Berlin med stor appetit och til myckenhet hade ätit om aftonen under resan åt Staden. Ingen inflammation syntes på magens hinnor, ehuru dess blodkäril voro något blodfulla.
Tarmarne voro utspände af luft, som härrörde af den i det varma vädret påbegynta rötan.
