Af M. verkstälda öfversättningar: Horatius och
Lydia, komedi i 1 akt på vers af Fr. Pousard (utmärkt af
Svenska Akademien 1877); Kungen roar sig, skådespel
i 5 akter på vers af V. Hugo (1884); Kyssen, komedi i
4 akter på vers af Ludwig Doczi (1883), alla uppförda å
Nya Teatern i Stockholm; Severo Forelli, sorgespel i 5
akter på vers af Fr. Coppée (1885), samt Kärlekens
komedi, komedi i 2 akter på vers af Henrik Ibsen (1888), båda
gifna på K. Dram. Teatern i Stockholm; har dessutom
bearbetat ett större antal operetter och lustspel, bland
hvilka de härstädes mest kända torde vara Kejsarens
nya kläder, Stackars Jonathan, Mikadon, Sabinskornas
bortröfvande och Kumlander.
Dertill komma åtskilliga på olika håll publicerade dikter, noveller, korrespondenser och kritiska uppsatser, bland hvilka en serie artiklar om „Svensk dramatisk konst“ (i Ny Svensk Tidskrift 1884—85) ådrog sig stor uppmärksamhet och väckte mycken ond blod, särskildt inom teaterverlden, samt föranledde direktör Ludvig Josephson att författa en hel bok till försvar för de bestående förhållandena gent emot hans egen lärjunge. Trots detta ha den oppositionela Monsieur de l’Orchestre’s spådomar om den svenska dramatiska konstens och Stockholmsteatrarnas dekadans visat oroande tendenser att slå in på de håll, der de ej redan gått i fullbordan.
Teatervännen, som under de senaste åren följt med verksamheten vid svenska teatern i Helsingfors, måste erkänna, att denna ständigt varit intensiv, att man icke försummat något tillfälle, der det gällt att göra publiken bekant med utlandets förnämsta teaterförfattare, jemte det man låtit våra egna skalders och författares verk komma till heder. Och utförandet, huru jemt, huru
