 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 120 i filen Lördagsqvällens jul- och teater-kalender (Hfrs, 1891).djvu. |
Lillans julgåfva.
Det var på julaftonsdagen. Vädret var vackert med endast en eller annan köldgrad. Dessa hade dock egenskapen att yttermera pigga upp de rastlöst fram och åter ilande menniskorna, hvilka under ifrigt julklappsuppköp eller torgbestyr för helgen rörde sig på stadens torg och gator.
Från Österman & Orells salubod vid strandtorget utträdde en medelålders man, hvilken genast kunde kännetecknas såsom en fiskare från Nyländska skärgården.
„Åh, se på dig, Erik!“ utropade en annan skärgårdsbo, som hade mening att träda in i butiken, men som gladt öfverraskad stannade på trappan, då han här sammanträffade med den förstnämnda. „Det är länge sen man råkade dig. Du har visst redan stökat undan dina torguppköp, kan jag tro. Jag tänkte gå in i boden och köpa ett halft dussin kaffekoppar åt gammelmor, för det ska’ jag säga dig, att inte vore det godt att komma hem utan dem, inte… Nå, hvart ska’ du styra kurs?”
