Om vi ej missminna oss, var Froutignan — äkta
mannen — i „Doktorinnan“, den första egentliga rol,
hvaruti han vann allmänt bifall. Det var en riktigt
uppfattad och konseqvent utförd karaktär, som såväl
pressen som publiken voro eniga uti att erkänna och
berömma.
Uti operetten har C. ändock haft sin största verksamhet. Under de trenne år han tillhörde Nya teatern i Stockholm, utförde han i främsta rummet: Ossip i „Landsvägsriddaren“, Rip i „Rip von Winkler“, Montedafior i „Frihetsbröderna“, Eisenstein i „Läderlappen“, Markisen i „Cornevilles Klockor“, Mountlandry i „Lilla Hertigen“ m. fl.
På hösten 1887 blef C. engagerad vid svenska teatern i Helsingfors, och har han sedan nämnda tid utfört ett erkännansvärdt vackert arbete, iakttagit en ihärdig sträfvan att på allra yppersta sätt fylla de uppgifter, som blifvit honom tilldelade.
Victor Castegrens stora repertoir hänför sig såväl till sång- som talrollerna. Af de förra kunna vi här endast uppräkna följande:
Favart i „Favart“, Beppo i „Rosenkind“, titelrollen i „Stackars Jonathan“, Koko i „Mikadon“ och Farinelli i „Farinelli“.
Genom sin talang en af publikens gunstlingar, är han äfven genom sin glada, angenäma personlighet afhållen och gerna sedd inom den stora vänkrets han härstädes förvärfvat sig.
C. är sedan 1887 gift med Hilda Sjöberg, dotter till skådespelaren Hjalmar Sjöberg.
