Mathilda Bergström.
Det gifves en art af roller inom teatern, som, om dessa spelas väl, lätt glömmas, men om de utföras illa, bibehålla sig i minnet, och till denna klass höra de så kallade „medelålders fruarna“. Vanligtvis otacksamma roller, men utgörande, äfven de ett nödvändigt kugghjul i teatermaskineriet.
Någon skall äfven ha dem på sin lott, ty det är ej alla förbehållet att tilldelas första klassens repertoir; men den skådespelerska, som fått sig dessa uppgifter anförtrodda, måste ega både intresse och förmåga, om hon skall kunna göra något af hvad som författaren ofta nog ej mycket bekymrat sig om.
Fru Mathilda Bergström, född Wisell, har fått en del af nämnda roller sig ombetrodd, och har man hos henne funnit både lust och vilja att åstadkomma det möjliga bästa, hvad som äfven senterats af en mot henne välvilligt stämd publik.
Hon började som mycket ung sin teaterbana. Vid 16 års ålder debuterade hon hos direktör I. F. Smitt — hvilken fortfarande står i spetsen för eget sällskap — såsom Elin i „Fru Inger till Östråt“.
Hennes egentliga verksamhet började vid Mindre Teatern i Stockholm 1870, der hon utförde de mera framstående rollerna såväl i der gifna sång- som talpjeser. Till 1889 tillhörde hon Nya och Wasa teatern.
Hennes första egentliga roll var Prins Rafael i „Prinsessan Trebizonde“, hvaruti hon lade grunden till
