Adolf Berlin.
Bland svenska teaterns i Helsingfors förmågor, som under loppet af de senaste 6 à 7 åren gått betydligt framåt och här utbildat sig till en skådespelare af rang, är Adolf Berlin en, som verkligen har bevisat hvad vilja och energi kunna åstadkomma i antydt afseende.
Genom ett fint och elegant uppträdande, hvartill ett fördelaktigt yttre äfven bidrager, har han haft sina förnämsta uppgifter att fylla inom älskarefacket, kanske det mest otacksamma vid teatern, då det ställer de största fordringar på en skådespelare.
De evidentaste bevis på herr B:s framsteg på konstnärsbanan äro dessa sjelfständiga skapelser, som af honom framställas och åt hvilka till och med den strängaste kritiker måste skänka erkännande.
Vi anföra här några mera anmärkningsvärda roller ur hans repertoir:
Faust i „Faust“, Eystein i „Sigurd Jorsalafarare“, Finn Hals i „Kung Midas“, Pauli i „Helgonsnidaren“, Martial i „Thermidor“, Rizzio i „Maria Stuart“, Gunnar Herse i „Kämparne på Helgoland“, Fernand i „Denise“, Doktor Rank i „Ett dockhem“, Arthur Hansen i „En Skandal“, Olaus Petri i „Mäster Olof“, Erdzov v. Wiarda i „Hexan“, Leontes i „Kungarne på Salamis“, Wilfac i „Faedra“, Håkon i „ Kungsämnena“, Ernesto i „Galeotto“, Roger i „Sällskap der man har tråkigt“.
B. började sin teaterbana i Stockholm 1879 vid Mindre (då Hammers) teater, men lemnade denna efter par års förlopp och engagerades vid Hillbergs nybildade sällskap i Göteborg 1880. År 1881—82 var B. engagerad vid Södra teatern i Stockholm. 1882—83 vid Aug. Lindbergs sällskap, derifrån han på hösten 1884 öfvergick till svenska teatern i Helsingfors.
B. gjorde förliden sommar en studieresa i utlandet.
