Hoppa till innehållet

Sida:Löwensköldska ringen 1925.djvu/176

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
36
CHARLOTTE LÖWENSKÖLD

skägg, med ett par stora, milda ögon, som stirrade på honom i smärtsam undran.

Han stannade mitt i dansen. Först trodde han sig se en syn, men snart kände han igen sin vän Pontus Friman, som hade lovat komma och hälsa på honom, när han for igenom Karlstad, och hade råkat anlända just denna kväll.

Karl-Artur tog inte ett steg mer till dans, utan skyndade bort till den nykomne, och denne drog honom utan ett ord med sig nedför trappan ut i det fria.