Uppe bland skyarna.
I.
Frukosten i prostgården, då man åt färska ägg med smörgås, välling med gräddrosor och till sist drack en liten tår kaffe med dopp av de förträffliga, mjuka kringlorna, vilkas make inte kunde åstadkommas på något annat ställe i församlingen, brukade vara den trevligaste av alla dagens måltider. De båda gamla, prosten och prostinnan, som då nyss voro uppstigna, voro muntra som sjuttonåringar. Nattens vila hade uppfriskat dem. Ålderdomströttheten, som gjorde sig kännbar längre fram på dagen, var som bortblåst, och de brukade skämta både med de unga och med varandra.
Men naturligtvis kunde det inte komma i fråga med något raljeri en morgon som denna. Båda de unga voro i onåd. Charlotte hade gjort dem mycket bedrövade genom det sätt, varpå hon i går hade svarat Schagerström, och pastorsadjunkten hade sårat dem genom att föregående dag utebliva från måltiderna utan att göra minsta anmälan.
Då Charlotte kom inrusande för att sätta sig till matbordet, där de andra redan hade tagit
9. — Lagerlöf, Charlotte Löwensköld.
