han vaken från middagssömnen, än ett brudpar infann sig, och kontrahenterna voro mycket ivriga att bli vigda av prosten själv. På så sätt upptogs tiden ända till kaffedags, och just som man steg upp från kaffebordet, kom kronofogden vandrande för att spela bräde. De båda gubbarna sutto och dunkade med sina brickor ända till liggdags, och så var det slut med den dagen.
Men uppskjutet är inte försummat. På onsdagen såg prosten fullkomligt kry ut. Nu fanns det intet hinder för att han skulle ta Charlotte i upptuktelse.
Ack, men mittpå förmiddagen upptäckte prostinnan sin man i färd med att rensa ett grönsaksland, där tistlarna höllo på att ta överhanden. Hon skyndade ut till honom.
»Ja, jag vet, att du tycker, att jag skall tala med Charlotte», sade han, så snart som han fick syn på henne. »Jag tänker inte på annat. Hon skall få sig en läxa, som hon aldrig har hört make till. Jag gick bara hit ut i trädgården för att bättre få tankarna i gång.»
Prostinnan vände med en lätt suck tillbaka in i sitt kök. Hon hade händerna fulla av arbete. Man befann sig ju i slutet av juli, då spenaten skulle saltas ner, då ärterna skulle torkas och hallonen kokas till sylt eller saft.
»Aj, aj», tänkte hon, »han gör sig alldeles för mycket besvär. Han sätter samman en hel predikan. Men så är det med prästerna. De kastar bort alldeles för mycken vältalighet på oss fattiga syndare.»
