skrivit, att han hoppades, att han skulle sköta sig bättre, än han hade gjort i Klara skola i Stockholm, eller om det inte av brevet hade framgått så tydligt och klart, att föräldrarna inte trodde, att han kunde bli annat än bruksbokhållare, om han så ginge igenom femton bergsskolor. Men efteråt hade han ju begripit, att sådant bara kom sig därav, att hans gamla lycka alltjämt arbetade på att göra en karl av honom.
I alla händelser kunde han inte förneka, att han hade haft en god tid på bergsskolan, att hans lärare hade varit nöjda med honom och att han själv hade kastat sig över studierna nästan med glupskhet. Han skulle ha känt sig fullständigt nöjd med sin värld, om han inte under varje ledig stund hade måst tänka på henne där nere i Värmland och på alla dem, som svärmade omkring henne.
När han till sist med stor heder, det stod inte till att förneka, hade genomgått den tvååriga kursen, hade hennes förmyndare skrivit och erbjudit honom platsen som förvaltare vid Gammalhyttan, vilket var hennes största och vackraste bruk. Det var en präktig plats och vida bättre, än vad en ung man i tjugotreårsåldern hade kunnat vänta sig. Schagerström skulle ha varit överlycklig, om han inte hade förstått, att det var hon, som stod bakom anbudet. Han aktade sig väl för att antaga, att hon hyste förtroende för honom och ville ge honom tillfälle att
