Diligensen.
I.
Då Schagerström lämnade Korskyrka prostgård efter sitt andra frieri, kände han alls ingen lust att gapskratta. Dagen förut hade han rest därifrån med uppbyggt sinne, därför att han trodde sig ha mött en stolt och oegennyttig karaktär. Nu däremot, då Charlotte Löwensköld hade visat sig lågsinnad och beräknande, kände han en djup nedstämdhet.
Detta hans missmod var så pass allvarligt, att han började förstå, att den unga flickan hade gjort ett starkare intryck på honom, än han hittills hade anat. »Tusan hakar», mumlade han, »om hon hade stått provet, så är jag rädd för att jag hade blivit kär i henne.»
Detta kunde däremot aldrig komma i fråga, sedan hon hade avslöjat sin rätta sinnesart. Visserligen måste han gifta sig med henne, men han kände sig själv. En kvinna, som var intrigant, opålitlig och penninghungrig, skulle han aldrig kunna älska.
Schagerström åkte denna dag i en liten täckvagn, som han alltid begagnade vid sina långresor.
