Hoppa till innehållet

Sida:Löwensköldska ringen 1925.djvu/398

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
258
CHARLOTTE LÖWENSKÖLD

att den skall vända min håg från Kristus och göra mig till en av de falska profeter.»

Han knäppte sina händer i detsamma och tycktes med ens se framför sig all frestelse och ångest, som väntade honom, och tanken på hans svaghet kom honom att brista i gråt. Rörelsen överväldigade honom till den grad, att han inte mer kunde fortsätta. Han sade endast ett kort amen och sjönk därpå ner i bön.

Också i kyrkan utbrusto människorna i höga snyftningar. Med en enda kort predikan hade Karl-Artur gjort sig till alla dessa människors älskling. De hade velat bära honom på sina händer, de hade velat i sin ordning offra sig för honom, såsom han offrade sig för sin frälsare.

Men hur stark verkan det än utgick av hans ord, den skulle dock inte ha blivit så utomordentlig, om inte strax efteråt hade följt uppläsningen av lysningssedlarna.

Den unge prästen läste först upp några likgiltiga namn, som ingen vidare tänkte på, men med ens såg man honom blekna en smula och böja sig ner över papperet för att se efter, att han inte hade misstagit sig. Därpå framsade han lysningen med sänkt röst, liksom för att den inte skulle höras.

»Ett kristeligt äkta förbund avkunnas i denna församling första gången emellan bruksägaren Gustav Henrik Schagerström från Stora Sjötorp och välborna jungfrun Charlotta Adriana Löwensköld från prästbostället, båda från denna församling.