säga: »Är det du eller någon annan?» De båda systrarna kommo ilande utför trappan med håret i papiljotter, men eljest fullt klädda. Hushållerskan och kalfaktorn skyndade till från köket.
Det hade säkert varit Karl-Arturs mening att helt stilla gå upp på sitt rum utan att väcka någon. Han hade hunnit uppför halva trappan, men där hade han hejdats av det tillströmmande husfolket.
Då Schagerström inträdde, såg han hur de två systrarna hade gripit broderns händer för att släpa honom med sig.
»Kom med in till söta mor! Du vet inte hur hon har väntat på dig.»
»Är det skick och fason, att du springer ute i staden och inte frågar efter din mor, fastän du vet, att hon är sjuk?» röt översten.
Karl-Artur stod kvar i trappan. Hans ansikte var som hugget i sten. Han visade varken förlägenhet eller ånger.
»Önskar pappa, att jag skall gå in till mamma nu genast?» frågade han. »Vore det inte bättre att vänta till i morgon?»
»Visst tusan skall du gå in till henne. Hon har fått feber nu, därför att hon har legat och väntat på dig.»
»Förlåt, pappa, men felet är inte mitt.»
Det märktes hos sonen något rent av fientligt. Översten ville tydligen inte framkalla något vredesutbrott. Han sade vänligt och övertalande:
20. — Lagerlöf, Charlotte Löwensköld.
