Hoppa till innehållet

Sida:Löwensköldska ringen 1925.djvu/478

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Lördagen: eftermiddag och kväll.


I.


När det är något svårt, som förestår en, så är det gott att kunna säga till sig själv: »Det här är nödvändigt. Jag vet varför jag gör det. Det fanns ingen annan utväg.»

Den starka oron lägger sig inför en sådan där klar övertygelse, att man inte har annat att göra än att underkasta sig. Det är verkligen sant, det som folk brukar säga, att allting blir lättare att bära, sedan det en gång har blivit avgjort och inte mer kan ändras.

När Charlotte kom hem till prostgården, skrev hon genast ett par rader till Schagerström. De voro verkligen inte många, men de vållade henne dock en del huvudbry. Se här vad hon till sist lyckades åstadkomma!

»Med åberopande af de sista raderna i Brukspatrons bref vill jag fråga om Brukspatron kan komma till prostgården i morgon vid tvåtiden för att låta gamle prosten viga oss samman till man och hustru.

Jag ber om ett ord till svar med budet.

Brukspatrons ödmjuka tjenarinna
 Charlotte Löwensköld.»