VIII.
En höstdag så där en trettio år efter det märkvärdiga tärningspelet vid Broby tingshus satt Marit Eriksdotter på trappan utanför den lilla stolpboden på Storgården i Olsbyn, där hon hade sin bostad, och stickade på ett par barnvantar. Hon ville sticka dem i ett vackert mönster med ränder och rutor, för att barnet, som hon ämnade dem till, skulle ha glädje av dem, men hon kunde inte komma ihåg något mönster.
Efter att länge ha suttit och ritat med ena stickan på trappsteget gick hon in i boden och öppnade sin klädkista för att leta fram något plagg, som hon kunde sticka efter. Ända nere på bottnen fann hon en toppluva, som var konstfärdigt stickad med många olika slags bottnar och ränder, och efter att först ha tvekat ett par ögonblick tog hon den med sig ut på trappan.
Vid det att Marit nu vände och vred på luvan för att komma underfund med stickningen, märkte hon, att malen hade varit framme och ätit gångar i den. »Ja, herregud, det är väl inte underligt», tänkte hon. »Det är väl minst trettio år, sedan den var i dagligt bruk. Det var väl, att jag kom att ta
