den betydelse, frågan om rätten att å annans mark taga vilda bär och dylika naturalster under senare tid erhållit, har det funnits nödigt att härom meddela särskild bestämmelse.
Rubriken till kapitlet har synts lämpligen kunna inskränkas till en lydelse, som angifver, att bestämmelserna afse fast egendom i allmänhet – hvad som rättsligen är fast egendom och hvad som är att såsom tillbehör hänföra till sådan egendom.
Begreppet fast egendomÅt den inledande bestämmelsen har gilfvits en något förändrad affattning, som synts klarare angifva hvad enligt sakens egen natur utgör fast egendom till åtskillnad från lös egendom.
Tillbehör till fast egendom. Jorden såsom föremål för äganderätt är uppdelad i särskilda fastigheter. Efter hvilka grunder denna uppdelning sker tillhör det icke förevarande del af lagstiftningen att angifva. Att äganderätten till en sådan afgränsad del af jordytan icke är inskränkt till endast denna yta, utan omfattar jämväl ett område uppåt och nedåt, bestämdt efter gränserna på ytan, har Beredningen lika litet som 1895 års lags stiftare ansett nödigt att i lagen utmärka. Äfven därutinnan öfverensstämmer förslaget med nämnda lag, att det icke uttryckligen angifver, att hvad som utgör så att säga substantiella beståndsdelar af marken innefattas under beteckningen fastighet och inbegripes under äganderätten till fastigheten, hvilket ju visserligen icke utesluter, att en dylik beståndsdel kan skiljas därifrån och såmedelst förvandlas till lös egendom. Bestämmelserna i denna paragraf afse allenast att angifva hvad som genom att förbindas med marken kommer att blifva tillbehör till fastigheten. Då dessa bestämmelser tillika böra utmärka, till hvilken särskild fastighet ett sådant föremål utgör tillbehör, har häraf betingats en från 1895 års lag något afvikande affattning.
I allmänhet erfordras- för att ett föremål skall vara tillbehör till en viss fastighet, att det skall vara i yttre måtto förbundet med just denna fastighet. Från denna regel gifvas emellertid afvikelser. Så är stängsel, som är uppfördt i fastighetens ägogräns, tillbehör till fastigheten, änskönt det är satt å grannens sida om gränsen, såsom i 12 § stängselförordningen förutsättes kunna vara fallet. Likaså lärer det icke kunna betviflas, att byggnad eller anläggning. som för begagnande af ett
