rågången var belägen, låta kungöra från predikstolen, att samma rågång komme att fastställas och att den, som därvid hade något att påminna, skulle å första tingsdagen komma tillstädes. Kom ej någon tillstädes, borde kartan och den uppgångna skillnaden med sina rösen och andra märken genast fastställas. Anfördes klander, var den, som väckte klandret, skyldig att vid talans förlust instämma de öfriga delägarna till nästa. ting.
Nu gällande skiftesstadga – som i detta hänseende öfverensstämmer med motsvarande bestämmelser i 1827 års skiftesstadga, sådana de lydde enligt kungörelsen den 9 juni 1832 – föreskrifver i 46 §, att när utstakning skall äga rum af rågång, som ej förut blifvit fastställd eller, ehuru storskifte föregått, ej behörigen bestämts, landtmätaren skall uppgå skiljelinjen och å karta affatta alla godkända eller stridiga skiljemärken samt i protokollet anteckna de skäl, som å ömse sidor anföras. När tvist uppstår, skall landtmätaren jämte gode männen söka förmå ömse sidors delägare att tvisten genom förening bilägga. Förena sig delägarne, skall landtmätaren för dem utstaka den antagna rågången och, om de den sedan godkänna, taga delägarnes jämte gode männens underskrifter å föreningen. Sedan skall rågången stå fast. Härjämte meddelas föreskrift, att landtmätaren därefter skall upphugga och rörlägga rågången samt ingifva föreningen till häradsrätten för intagande i dess protokoll till framtida säkerhet. Kan förening, när tvist uppstår, icke träffas, skola karta och protokoll inom viss tid utlämnas till de tvistande. Sedan ankommer det på enskild part att instämma saken till rätten, utan att viss tid för talans instämmande finnes föreskrifven. Är åter rågången fastställd eller eljest behörigen bestämd men någon tvetydighet uppstår om dess rätta sträckning. skall jämlikt 47 § landtmätaren uppgå rågången efter de märken, som äro stadfästa eller å. ömse sidor godkännas. Sedan skola protokollet och kartan af landtmätaren utgifvas till delägarne. Klandras förrättningen icke inom viss tid, skall kartan jämte protokollet af landtmätaren ingifvas till rätten, som tecknar bevis därå, att rågångsutstakningen vunnit laga kraft.[1]
Om förening angående rågång träffats enligt dessa tid efter annan gifnn bestämmelser, måste rågången anses hafva blifvit på ett för framtiden bindande sätt
bestämd. Genom landtmätarens närvaro såsom förrättningsman har
- ↑ Ang. tillämpning af 46 eller 47 § skiftesstadgan se K. Maj:ts domar den 1 ang. 1906 (N. J. A. s. 589) och den 19 sept. 1907 (N. J. A. s. 354); jfr K. Maj:ts utslag den 23 jan. (N. J. A. s. 49).
