Är ej mellan byar rågång lagligen fastställd, men förena sig i den ordning särskildt är stadgadt rågrannarne om rätta sträckningen af gränsen, gälle den sålunda antagna rågången såsom vore den fastställd.
Har vid skifte, hvartill rågrannarne blifvit behörigen kallade, rågången funnits riktigt å marken utmärkt, vare det så gillt, som hade förening träffats om rågången.
Uppstår tvist byar emellan om rågång, som icke blifvit fastställd eller på sätt i 1 eller 2 § sägs bestämd, gälle de rå och rör eller andra märken, som af ålder ansetts utvisa gränsen.
I insjöar och rinnande vatten skall, i brist af lagligen bestämd rågång eller sådana märken, som i 3 § sägs, gräns mellan byar så bestämmas, att till hvarje by, som ligger vid vattnet, lägges den del af vattenområdet, som är dess strand närmast; dock att i fråga om strandägares rätt i vissa större insjöar gäller den inskränkning, som i 6 § sägs.
Vid öppna hafsstranden och utom skären sträcker sig strandägares område i vattnet etthundraåttio meter från det :ställe invid stranden, där stadigt djup af två meter vidtager. I fråga om fördelning byar emellan af- det område nu sagts samt af vattenområdet inom skären gälle hvad i 4 § är sagdt.