öretal och ränta måste såsom mer tillförlitliga mått å fastigheters storlek och godhet äga företräde. En viss oklarhet kvarstår dock, så till vida att man icke ville helt och hållet öfvergifva tomten, "då den finnes rätt och orubbad", såsom det principiella fastighetsmåttet.
Denna Lagkommissionens oklara ståndpunkt har tagit sig uttryck i 1695 års förslag till jordabalk 12 kap. 10 §, där det i 6 kap. af landslagens byggningabalk gifna stadgandet omskrifves sålunda: "Såsom tomt är åkers moder, så bör den ock äng tillsäga, såväl inom by som utom, ängstegar skogstegar, efter skogstegar komma rörtegar, som gå i vattnet ut, han äger fiskevatten, varp och verk skifta, så att hvar och en inom by får efter öre och örtugtal, pund och tunneränta eller ock utom by efter sin rågång emot sin granne så mycket honom med rätta bör. Ty att den äger vatten, som land och strand äger, och där skola råstenar sättas, som till sjöss visa." Då här det gamla stadgandet i 6 kap. byggningabalken om en rent geometrisk fördelningsprincip ("efter tomt") upprepas och till yttermera visso inskärpes, att den äger vatten, som land och strand äger, skulle detta leda till en fördelning af vattenområdet efter strandtegarna. Men på samma gång stadgas uttryckligen, att en hvar inom byn skall få sin andel efter öre- och örtugtal, pund och tunneränta, de nya byamålen.
Oaktadt i verkligheten en delning efter tomt i regel icke kan tänkas sammanfa.lla med en delning efter dessa byamzil, förblef stadgandet i hufvudsak oförändradt i de följande förslagen till och med 1717 års förslag. I 1723 års förslag till jordabalk är stadgandet uteslutet; reglerna om solskiftet upptogos nu uteslutande i byggningabalken. I de tidigare förslagen till byggningabalk hade för öfrigt samma oklarbet om delningsgrund i by varit rådande. I 1692 års förslag (17 kap. 4 §) stadgas: "Oskift fiskevatten må de, som det tillsammans äga, oskift bruka eller till skiftes begära och fiskeverk hvar efter sin ägolott i by eller hvar för sin teg upprätta" Ungefär samma bestämmelse återfinnes i förslagen 1694, 1713, 1723 och 1728. Man utgår utan vidare från att dessa delningsgrunder sammanfalla, hvilket ingalunda är händelsen. Först i 1731 års förslag har berörda stadgande blifvit ersatt med en bestämmelse (17 kap. 1 §), som upptager endast byamålet såsom delningsgrund.
1734 års lag.Enligt Lagkommissionens mening var delning efter byamålet, vare sig det af gammalt ägt bestånd eller ombildats vid skattläggning, ägnad att medföra "större visshet" än delning efter tomt; därigenom att byamålet upptagits i
