Finnes egendomen på grund af inteckning eller inskrifning häfta för högre belopp än vid köpeaftalet förutsattes, äge köparen å köpeskillingen afräkna hvad af sådan anledning kan komma att uttagas ur egendomen. År ej så mycket af köpeskillingen oguldet, och erlägger ej säljaren på anfordran skillnaden, äge köparen häfva köpet och undfå ersättning för skada.
Undandrager sig säljaren utan skäl att utfärda köpebref, där sådant betingats vid köpet, eller att fullgöra annat, som på honom ankommer för att bereda köparen rätt till lagfart, gälle hvad i 13 § stadgas.
Möter eljest för lagfart å egendomen eller någon del däraf hinder, som ej beror af köparen och som ej var honom kunnigt när köpet slöts, äge han rätt att häfva köpet efter ty i 14 § sägs äfvensom rätt till skadestånd; dock att den tid, inom hvilken talan om köpets häfvande skall anhängiggöras, skall räknas från det tid för sökande af lagfart gått till ända eller, om lagfart sökts inom nämnda tid, från det beslut, hvarigenom ansökningen afslagits eller förklarats hvilande, vunnit laga kraft.
Kommer af anledning, som i 5 § sägs, någon del af egendomen att frångå köparen, äge denne, där han var i god tro när köpet slöts, hafva köpet efter ty i 14 § sägs; dock att i fråga om tid, inom hvilken talan därom skall anhängiggöras, skall tillämpas hvad i 18 § stadgas.
Ej må mot säljarens bestridande talan om häfvande af köp bifallas, där egendomen genom köparens åtgärd eller vållande väsentligen försämrats eller minskats i värde.
Finnes, när köp häfves, egendomen vara besvärad af inteckning. som tillkommit på grund af köparens utfästelse, eller af inskrifning för rätt till undantag, ränta eller afgäld, som upplåtits af honom, äge säljaren till sin säkerhet innehålla så mycket af köpeskillingen, som motsvarar hvad af sådan anledning kan komma att uttagas ur egendomen; räcker ej därtill hvad säljaren uppburit, må ej köparen påkalla köpets återgång, med mindre han till säljaren erlägger skillnaden.
