begränsats till afkastningens värde. Skulle i, något fall, t. ex. när den växande grödan fryser bort, detta värde icke komma att uppgå till den nedlagda kostnadens belopp, blifver förlusten afträdarens; men blifver afkastningen, efter det den fallit, förstörd, såsom när inbärgad gröda brinner upp, inverkar detta icke på ersättningsfrågan.
Preskriptionsbestämmelser.Likasom käranden kan i själfva
klanderprocessen framställa anspråk på bekommande af afkastning eller på ersättning enligt 2 eller 3 §, kan svaranden å sin sida yrka, att för den händelse käromålet bifalles, ersättning för kostnader, som i 4 § afses, må honom tillerkännas. Att parterna redan i denna process närmare utföra sin talan i dessa afseenden och att saken där bringas till slutligt afgörande är emellertid icke det vanliga. Går anspråket ut på redovisning för afkastning, fastställer domstolen sällan något visst belopp utan hänskjuter dettas bestämmande till gode män, och i fråga om ersättning för nödig och nyttig förbättring innehåller domen vanligen endast ett förbehåll, att svaranden äger i sådant afseende föra särskild talan.
Huruvida, efter det klandertvisten blifvit afgjord, särskild talan i ena eller andra hänseendet må. föras, oaktadt förbehåll därom icke blifvit gjordt i rättegången, har varit föremål för olika meningar.[1] Till stöd för den uppfattning, att sådan talan ej skulle kunna föras, såvida icke parten i den hufvudsakliga tvisten förbehållit sig rätt därtill, har man åberopat stadgandena i 10 kap. 12 § och 21 kap. 2 § rättegångsbalken. andra sidan har man gjort gällande, att anspråk af här ifrågavarande slag icke kunna anses äga sådant sammanhang med hufvudsaken att de, för att talan därom skulle hållas öppen, måste omförmälas i själfva klandertvisten. Ehuru denna fråga tillhör ett annat rättsområde än det förevarande och någon bestämmelse i ämnet därför icke kunnat upptagas i förslaget, har Beredningen ansett det vara höjdt öfver tvifvel, att åtminstone ersättningsanspråk af den beskaffenhet 4 § afser stå i det sammanhang med hufvudsaken, att ifråga om dem jämlikt ofvan anförda stadganden i rättegångsbalken ett förbehåll i domen är nödvändigt; på detta antagande hvila bestämmelser i 6 och 7 §§.
- ↑ Beträffande anspråk på afkastning se öfverläggning i finska juridiska föreningen, refererad i dess tidskrift 1891 s. 57 ff.
