Hoppa till innehållet

Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/268

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
257

har icke ansetts behöflig. Af 2 och 3 §§ i förevarande kapitel framgår, att den, hvilken i god tro suttit i egendomen, icke är ersättningsskyldig för produkter. som han därifrån gjort sig till godo, vare sig nu detta skett genom deras försäljning eller deras användande på annat sätt. Vill ägaren lösa en byggnad, hvartill timret tagits från egendomen, har han alltså icke något berättigadt anspråk att för timrets värde njuta afdrag å löseskillingen, och bortföres byggnaden, äger han lika litet anspråk på ersättning för timrets värde. Var den, som afverkat timret, i ond tro eller hade han redan erhållit del af stämning i klandertvisten. följa af nyssnämnda stadganden, att han är skyldig att ersätta värdet af det afverkade. Hembjuder han detsamma åt den vinnande, skall alltså löseskillingen bestämmas i vanlig ordning, men därå afdragas hvad denne har att fordra i ersättning.

Ej heller i det afseende, hvarom 8 § handlar, har det funnits behöfligt att uttala, att besittaren äger tillgodogöra sig hvad hans företrädare kunna hafva påkostat egendomen.

Likasom man genom bestämmelse i 8 § velat bereda den tappande säkerhet för hvad ägaren har att utgifva i lösen, därest han begagnar sig af sin lösningsrätt, har det synts billigt, att ägaren å sin sida får tillgodonjuta säkerhet i det, som skall bortföras, för hvad han jämlikt 2 eller 3 § kan hafva att af den tappande utbekomma. Innan det tillåtes denne att bortföra något, bör därför sådan ersättning gäldas eller, där den icke är till beloppet bestämd, säkerhet ställas för dess behöriga erläggande. Bestämmelse härom har meddelats i 9 §.

I sammanhang med frågan om rätt för den, hvilken egendomen frångår, att därifrån bortföra byggnad eller annat dylikt, torde böra beröras frågan, huruvida någon skyldighet i sådant hänseende åligger honom; ty fall kunna förekomma, då ett dylikt bortförande innebär icke en fördel utan en tunga. En sådan skyldighet åligger utan tvifvel den, som innehaft en egendom på arrende eller eljest med nyttjanderätt för begränsad tid; han är, om jordägaren fordrar det, pliktig att bortföra de anläggningar eller inrättningar, han kan hafva gjort å. egendomen, så att denna vid afträdet är försatt i det skick, hvari den vid tillträdet befanns.

Enahanda är förhållandet med den, hvilken, när han vidtog dylika anordningar, vari

33–093443.