Dessa regler äro – likasom stadgandet i 15 kap. 15 § om företrädet mellan kolliderande äganderättsanspråk – af materiellt-rättslig natur och skola alltså tillämpas, när tvist uppstår om den ena rättighetens giltighet mot den andra eller företräde framför denna. I fråga om den formella behandlingen af en ansökan om lagfart, när fastigheten finnes vara öfverlåten till tvänne, har man att tillämpa de allmänna reglerna i 15 kap. 14 §.[1] Beträffande förfarandet, när inteckningsansökan kommer i kollision med äganderättsanspråk, erfordras inga särskilda föreskrifter; 16 kap. 8 § utvisar, att en öfverlåtelse, hvarå lagfart ej sökts, icke utgör hinder för beviljande af inteckning på grund af förre ägarens utfästelse, och hvad beträffar det i andra stycket af samma paragraf omförmälda fall, då, oaktadt lagfart för nye ägaren meddelats, inteckning må beviljas för tidigare ägares gäld, är det uppenbart. att ett inteckningsmedgifvande af- denne saknar betydelse för frågan om inteckningens beviljande och att alltså, äfven om sådant finnes, nye ägaren skall jämlikt 3 § andra stycket höras i ärendet.
Angående den formella behandlingen af en ansökan om inskrifning för nyttjanderätt, som kan komma i kollision med en tidigare inskrifven rättighet, förekommo inga uttryckliga bestämmelser i andra afdelningen af Beredningens förslag till jordabalk. Detta har betecknats såsom en ofullständighet i förslaget. Något behof af sådana bestämmelser föreligger emellertid uppenbarligen icke för de fall. hvarom 10 § i förevarande kapitel handlar; då någon kollision mellan penningeinteckning och inskrifning för nyttjanderätt icke uppkommer förr än vid fastighetens exekutiva försäljning, bör den senare ansökningen utan vidare beviljas. Detsamma gäller, därest inskrifning sökes för nyttjanderätt, som är af beskaffenhet att kunna bestå vid sidan af en förut inskrifven nyttjanderätt till fastigheten eller någon del däraf. Huruvida en nyttjanderätt, hvarför inskrifning sökes. är af denna beskaffenhet eller icke, lärer endast undantagsvis kunna i inskrifningsärendet bedömas. och i följd häraf torde ansökningen i allmänhet komma att beviljas.
För sådana fall däremot, då inskrifning för nyttjanderätt, som upplåtits af
tidigare ägare till fastigheten, sökes efter det lagfart blifvit sökt för den. till hvilken
- ↑ Hvad i andra afdelningen af förslaget sid. 300 yttras därom, att därest på grund af endera öfverlåtelsen lagfart redan är meddelad, en ansökan om lagfart på grund af den andra bör afslås, är alltför vidsträckt. Därest den, som senare söker lagfart, kan åberopa tidigare öfverlåtelse, är det ingalunda gifvet, att detta fång är ogiltigt, och ansökningen bör därför icke omedelbart afslås utan behandlas enligt föreskriften i tredje stycket af 14 § i 15 kap.
