Hvad här ofvan är stadgadt i fråga om klander skall äga motsvarande tillämpning, när fast egendom öfverlåtits till tvenne och tvist dem emellan yppas om bättre rätt till egendomen.
Aftal, hvarigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet å landet., vare ej bindande utöfver femtio år från det aftalet slöts; dock vare nyttjanderätt, som åt någon för lifstiden upplåtits, gällande, ändå att sagda tid öfverskrides. Angår aftalet fastighet i köping eller å annan ort, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, skall i fråga om tiden för nyttjanderättens bestånd tillämpas hvad som gäller för stad.
Aftal, hvarigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet i stad, vare, där fråga är om fastighet inom område, för hvilket plan för bebyggande är gällande, eller om jord, som ligger utom sådant område men hör till tomt, ej bindande utöfver tjugufem år från det aftalet slöts; dock att i fråga om tid, för hvilken upplåtelse må ske af tomträtt, gäller hvad i 11 kap. stadgas. Angår aftalet stadsjord, som ej hör till tomt, skall i fråga. om tiden för nyttjanderättens bestånd tillämpas hvad för fastighet å landet i allmänhet gäller.
Till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt äge den, till hvilken rättigheten upplåtits, erhålla inskrifning under de villkor och i den ordning, som i 17 kap. eller, hvad angår tomträtt, i 18 kap. stadgas.
Sker öfverlåtelse af fastighet, hvartill nyttjanderätt upplåtits, vare nyttjanderätten ej gällande mot nye ägaren, med mindre vid öfverlåtelsen skett förbehåll om nyttjanderättens bestånd eller på grund af inteckning eller inskrifning, enligt hvad därom är stadgadt, nyttjanderätten skall fortfarande gälla; dock att i fråga om rätt för arrendator eller hyresgäst att i visst fall njuta sin nyttjanderätt till godo gäller hvad i 9 kap. 28 § och 10 kap. 19 § därom stadgas.