återtaga fastigheten, men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad lösen bör utgå, skall frågan därom afgöras genom skiljemän i den ordning 7 kap. 8 § stadgar.
Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, skall, där ej för sådant fall arrendeaftalet innefattar annat förbehåll, aftalet fortfarande vara gällande, men delägarne i boet äge i ty fall, ändå att aftalet icke är slutet för viss tid öfverstigande tjugu år, enahanda rätt, som vid arrende för sådan tid enligt 8 § andra stycket tillkommer arrendator; dock åligge dem, där de vilja göra bruk af denna rätt, att inom sex månader efter dödsfallet hembjuda jordägaren att återtaga fastigheten.
Vid lifstidsarrende njute arrendatorns hustru, där äktenskapet var ingånget innan aftalet slöts, efter mannens död arrendet till godo länge hon förblifver änka; går hon i nytt gifte, må jordägaren uppsäga aftalet..
Arrendatorn åligge att väl häfda jorden samt vårda och underhålla byggnader och öfriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under arrendetiden försämras. Eftersätter han hvad sålunda åligger honom, vare han pliktig att utgifva. ersättning till jordägaren när fastigheten afträdes; finnes då arrendatorn hafva afhjälpt brist, som befanns vid tillträdet, njute han därför godtgörelse af jordägaren.
Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatorn skall hållas syn, när fastigheten tillträdes och när den afträdes; ej må angående fastighetens skick vid tillträdet eller afträdet bevisning annorledes föras.
Syn, som afses i 10 §, skall förrättas af minst två, ojäfvige män af nämnden eller bland ledamöterna i ägodelningsrätten eller de för landtmäteriförrättningar utsedde gode män i det tingslag, där fastigheten ligger, men, om den hör till stad, där rådstufvurätt finnes, i angränsande tingslag, eller ock bland dem, som förut innehaft sådan befattning och äro därtill valbare. Kunna jordägaren och arrendatorn ej enas om valet, nämne, på begäran af endera, domaren i orten eller, där fastigheten är belägen å stads område, rådstufvurättens ordförande synemän, som nyss sagts. Mot syneman gälle de jäf, som enligt rättegångsbalken galla mot domare; dock må ej syneman jäfvas, där parterna varit ense om valet, så framt ej jäfvet uppkommit. eller blifvit veterligt först efter valet.
