må erfordras för förflyttningen, än äfven gälda vederpartens utgifter vid första domstolen.
Angående förflyttning af servitut i sammanhang med laga skifte är särskildt stadgadt.
Huru i vissa fall utbrytning af servitut må ske, därom skils i skiftesstadgan.
Varder till följd af ändrade förhållanden servitut onyttigt, må, där ägaren af den fastighet, som besväras af servitutet, det yrkar, domstol förklara. servitutet förfallet. Är ej servitutet onyttigt, men är nyttan ringa i förln?lande till den tunga, som uppkommer däraf vid fastighetens bruk, må på yrkande af fastighetens ägare domstol förordna, att servitutet skall aflösas. I fråga om skyldighet för kärande att gälda vederpartens utgifter å målet gälle hvad i 5 § är stadgadt.
Har domstol förordnat om aflösning af servitut, men kan ej öfverenskommelse träffas om löseskillingens belopp, skall detta bestämmas genom skiljemän i den ordning 7 kap. 8 § stadgar.
Hvad här ofvan i 5 och 7 §§ stadgas angående förflyttning och upphörande af servitut skall lända till efterrättelse, ändå att vid upplåtelsen annat förbehåll skett.
Har någon vid öfverlåtelse af fastighet förbehållit sig eller annan att såsom undantag njuta viss afkomst eller annan förmån från fastigheten, må rättigheten inskrifvas under de villkor och i den ordning 17 kap. stadgar.
Hvad i 8 kap. 3 § är stadgadt i fråga om nyttjanderätt skall ock gälla om rätt till undantag.
