Har ägare af fastighet till annan öfverlåtit visst område, som skall genom ägostyckning utbrytas från fastigheten, må lagfart å fånget ej beviljas förr än ägostyckningen blifvit fastställd. Ej heller må, där afsöndring skett, lagfart beviljas förr än fastställelse å afsöndringen meddelats.
Den, som söker lagfart å gård eller tomt i stad, vare pliktig att visa, i hvilket kvarter och vid hvilka gator tomten är belägen, samt tomtens ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor.
Har ägare af tomt i stad till annan öfverlåtit visst till gränserna bestämdt område däraf, må lagfart å den öfverlåtelse ej beviljas förr än området blifvit afstyckadt från tomten.
Hvad nu är stadgadt om stad skall ock gälla om köping och annan ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.
Ej må utom i fall, hvarom har nedan skils, lagfart beviljas innan å fångesmannens fång meddelats lagfart eller, där denne enligt äldre lag icke varit skyldig att lagfara fånget, hans laga åtkomst blifvit styrkt.
Kan ej sökanden visa fångesmannens åtkomst, skall, där sökanden det begär och icke fastighetsboken eller den jämlikt äldre lag förda bok utvisar, att för annan än fångesmannen lagfarits med egendomen, kungörelse om ansökningen utfärdas af inskrifningsdomaren; är för annan än fångesmannen egendomen lagfaren, må ock kungörelse utfärdas, där sökanden visar sannolika skäl, att fångeshandlingen för fångesmannen förstörts eller förkommit och att hinder möter för utförande af talan mot den, för hvilken egendomen sist lagfarits, eller hans rättsinnehafvare.
Varder ej, efter det genom sökandens försorg nämnda kungörelse tre gånger, minst en månad mellan hvarje gäng, blifvit såväl införd iallmänna tidningarna som ock, där fråga är om egendom å landet, uppläst i kyrkan för den församling, där egendomen är belägen, äfvensom, när tingslaget består af mer än en församling, i kyrkorna för angränsande, inom tingslaget belägna församlingar, klander å fånget instämdt och för antecknande i fastighetsboken anmäldt inom fem år efter sista kungörandet. och förekommer ej heller eljest anledning att annan äger bättre rätt. till egendomen, då må den omständighet, att fångesmannens åtkomst ej styrkes, icke vidare utgöra hinder för lagfartens beviljande. där det visas, att
