egendomen må hafva från honom öfvergatt., var i god tro när han åtkom egendomen.
Nu har å fast egendom, som kommit ur rätte ägarens besittning, lagfart enligt nya jordabalken blifvit meddelad för annan; hafva, efter det egendomen kom ur ägarens hand och lagfart därå för annan söktes eller, dar ansökningen ej genast bifallits, ärendet senast förekom vid rätten, tio år förflutit utan att egendomen åter kommit i rätte ägarens hand eller talan om dess återvinnande anhängiggjorts, vare, där den, som lagfarten vunnit, eller annan, till hvilken egendomen må hafva från honom öfvergått, var i god tro när han åtkom egendomen, denna fri från klander i hans hand.
Är före utgången af nyss sagda tid egendomen öfverlåten till annan utan att nye ägaren sökt lagfart å sitt fång, vare, dar inom samma tid talan instämts mot den, för hvilken egendomen sist lagfarits, klandertalan öppen jämväl mot den, till hvilken egendomen öfvergått.
Är vid gåfva eller testamente fast förbehåll, som inskränker förvärfvarens rätt att öfverlåta eller inteckna egendomen, skall därom, när lagfart beviljas, anteckning ske i fastighetsboken. Visas sedan, att förbehållet förfallit, varde ock därom anteckning gjord i fastighetsboken.
Då lagfart år beviljad, skall därom utfärdas särskildt bevis. Idetta skall fånget samt vid köp jämval köpeskillingen anmärkas. så ock förbehåll. där sådant förekommer, som inskränker ägarens rätt att öfverlåta eller inteckna egendomen.
Inskrifningsdomaren åligge att å landet för hvarje sammanträde, då inskrifningsärenden må anmälas, inom två månader efter sammanträdet och i stad för hvarje månad inom en vecka efter månadens slut till Konungens befallningshafvande insända förteckning å sökta lagfarter, upptagande fånget och vid köp jämväl köpeskillingen; skolande Konungens befallningshafvande ofördröjligen genom tryck kungöra förteckningen så som med bemälda myndighets kungörelser vanligen förfares.
