wistande i Marstrand, betagas allt tillfälle att skrifwa eller med någon correspondera; Och har jag icke funnit något enda exempel, det någon för missfirmeliga utlåtelser om Konungen eller Majestätet, allt sedan år 1710, i Swerige undergått dödsstraff. – Danske Assessoren J. H. Bärens i dess Juridiske Lommebog för år 1795, uppgifwer pag. 102 en Anecdote om Czar Peter; men utan att nämna hwaräst han hämtat den. En Rysk Författare, som wågat klndra Czarens Författningar, blef arresterad i Moscau, boken förklarad för Pasquill, och han dömd att äta upp sitt eget Wärk, till hwilken ända Delinquenten stäldes å en echafaut, och i allmänhetens åsyn bandet lossades ifrån boken, samt hwarje tryckt blad ganska tätt rullades ihop. Af dessa hoprullade blad nödgades han under hot af prygel, att dageligen nedswälja så stort antal, som Czarens LifMedici pröfwade honom, utan äfwentyr för hälsan, kunna förtära. Tre dagar åtgingo, innan hela arbetet på det sättet blef uppätit. Denna bestraffning war ganska plågsam för Delinquenten, i synnerhet då touren kom till de blad, som han ansåg innehålla de starkaste skäl. Angående Swenske Konungen Carl den 9:des sätt, att bemöta Pasquiller. Se Lagf. Bibl. 1 T. p. 170.
2 §.
"Tilwiter någor Konungens och Rikets Råd, en eller flera, för embetet skul, thet å ära theras går, och gitter thet ej fulltyga; miste ock lifwet. Talar, eller skrifwer, någor om them, thet eljest smädeligit är i och för embetet skul; gjöre offentelig afbön, och böte femhundrade daler"
P. St. Jäfwas Konungens och rikets Råd obeskedeliga, XXX: 14 RB. Tillwites det å ära går, och kan ej
