saker befinnes, dömas att mista högra handen, halshuggas, och steglas, och därefter, utan uppehåll och skonsmål afstraffas. 1743 den 1 Julii, KF. MW. 3 T. p. 2053: Börandes 1743 års Kongl. Förordning om budkaflar, hwart år en gång, på alla predikstolar i Riket, och jämwäl wid HäradsTingen, offenteligen afkunnas. ibid. 1756 den 26 Junii, KB. Jusleen, p. 428, wid 50 daler S:mts wite för den domare eller prest, som sådant försummar. 1766 den 25 Nov. KB. MW. 8 T. p. 7415. Om någon wid KrigsStaten med ord eller gerning, hemligen eller uppenbarligen, stämplar eller sätter sig upp emot de ordres och anstalter, som Konungen eller wederbörande Befälhafware utfärdat och widtagit; miste lif, ära och gods. 1798 den 31 Martii, Kgl. KrigsArt. 5 C. 13 §. Alla de Samankomster och tracteringar skola för olofliga och straffbara anses, hwilka anställas under Riksdagarne, till att öfwertala andra att ingå i wissa planer och afsigter, ledande till partier och sammangaddningar. 1751 den 6 Sept. K. F. 4 §, MW. 5 T. p. 3095. Alldenstund, ehwad skäl ÖfwersteLieutenanten och Riddaren Friherre P, af sitt föregifne mindre elaka uppsåt, eller trångmål till Wargeringens utgörande welat hämta, han i alla fall blifwit igenom witnesmål öfwertygad, att wid det tillfälle, då en församlad menighet i N N Sochnestuga skulle ledas till fullgörande af Kongl. Maj:ts Nådiga wilja med den anbefallde wargeringspraesterande och sammanrotering, hafwa med utlåtelser, som icke mindre inneburo, än ett inrådande till motwillja för den inrättning, som afsåg landets räddning och förwwar under brinnande krig, sökt bereda menighetens sinnen i den tro, att de hwarken woro skylldige eller borde i desse anstallter ingå; och klaganden hwarken kunnat utlåtelsernes wärkelighet, sådane de af witnena blifwit bestyrkte,
