H. R. Sedan Kongl. Maj:t uti skrifwelse den 14 Martii 1748, (Bredberg, 1 T. p. 263,) under åberopande af Konung Gustaf Adolphs Stadga om Städernes administration, den 26 Dec. 1619, §§ 12, 13, (v. Stjernm. Pol. och Comm. Förordn. 1 T. p. 738.) förbjudit Städernes Borgerskap, wid andra tillfällen, än då Kongliga Förordningar det uttryckeligen påbödo, sig församla, och företaga sig någon öfwerläggning, utan borde Borgerskapets Äldste, dem Borgerskapet till den ändan af sine medlemmar ägde att utse och wälja, så wäl draga försorg om sine öfrige medbröders angelägenheter, som å deras wägnar biwista de öfwerläggningar, Magistraten fann nödigt att med dem hålla, samt medelst Circulaire till Öfwerståthållaren och Landsh. den 29 Julii 1752, (Jusleen, p. 332,) i Nåder stadgat, att i händelse någon Borgare, twärt emot sin Borgareed och förpligtelse, wisade sig smädefull och föraktelig emot Magistraten och sine Förmänn, eller samma skrifter i Staden utspridde och lät kringlöpa, att förskaffa sig fleres underskrifter, för att dymedelst uppwäcka oroligheter och sidowördnad emot sine Förmänn, skulle han såsom en onyttig lem anses och utur Staden mönstras, så wida han en eller flere resor därmed blefwe beträdd och icke wärkelig bättring wisade; Äfwensom det ej heller borde wara tillåteligit, hwarken för ett Borgerskap i allmännhet, eller någon del däraf, att till sine allmänna angelägenheters öfwerläggning på annat sätt och ställe sammanträda, än på Rådstugan, efter förut skedt anmälande hos Borgmästaren eller Magistraten, samt Kongliga Brefwet d. 14 Martii 1748, igenom ett sednare Kongliga Bref d. 15 Febr. 1758, (Jusleen, p. 471,) blifwit förnyat; Så förklarades, att som Borgerskapets uti lag grundade fri och rättigheter i en del Städer blifwit så alldeles inskränkte och kringskurne, att då en eller flere af dem funnit sig
