blifwa tillåtne, att nyttjas inom Stora Kopparbergs Län, på sätt, som därom tillförene är förordnat. 1766 d. 22 Oct. KF. MW. 8 T. p. 7286, hwilket ytterligare, i anseende till då utelöpande Poletter och Valuter eller sedlar, stälde, i stället för skiljemynt, å wisst skillingetal, blifwit förnyat, medelst KF den 24 Martii 1790. Enskilde personer må hädanefter icke wara tillåtit, på större eller mindre summa, tryckte Assignationer eller Inwisningar på andre enskilde männ utgifwa, utan kommer den, som beträdes med sådane tryckte inwisningars utgifwande, att anses förfallen till lika answar, som emot utfärdande af de så kallade Valuter stadgadt är. 1792 den 2 Aug. KF. När det efterapade myntet swårligen kan skiljas ifrån det wärkeliga, måge 500 Riksdaler specie utbetalas till den, som falske myntaren, en eller flere uti detta grofwa brott delagtige, upptäcker och angifwer samt till gerningen binder, så att han eller de warda gripne och straffade: Om åter myntets oriktighet så tydeligen skönjes, att ingen utan för mycken owarsamhet kan därmed bdragas, bör wäl belöning äfwenledes äga rum, efter som nödigt är, att förbrytaren fasttages och till laga straff befordrad warder; men till mindre summa ifrån 50 till och med 150 Riksdaler, allt efter omständigheterne, som i hwarje händelse sig förete: Kommandes den, som om en sådan förbrytare, eller flere, kunnskap äger, men icke upptäcker, eller ock undandöljer, att anses med det answar och straff, som lag stadgar, samt den, som på det ena eller andra sättet förmenar sig till belöning berättigad, att anmäla sig hos Konungens Befallningshafwande i orten, och hos honom inlämna så wäl det ärtappade falska myntet, med HäradsTingsRättens Sigill förseglat, som ock bemälde Rätts hållne undersökning och det utslag, som i Kongl. HofRätten fallit, hwilket allt Konungens Befallningshafwande till
