göra, och ingen anlednng sig företedde, som skulle ofwannämnde bewis wara författat i annan afsigt, än förrbemält wore, eller att igenom samma bewis någon skada sedermera timat; så borde O. M. umgälla sin förbytelse med 8 dagars fängelse wid wattn och bröd. 1763 d. 30 Nov. KB. till S. H. R. Sedan General KrigsRätten, med åberopande af 8 Cap. 3 § MB, dömt en Soldat, att mista äran och böta 80 daler S:mt med 26 R:dr 32 ss, för det han åt sig låtit författa twänne falska prestebetyg, samt i grund af samma betyg, hwilka ibland annat innehöllo, att hans ännu lefwande hustru igenom döden skulle wara afgången och han till nytt äktenskap obehindrad, sökt förskaffa sig lysning till wigsel med en piga; förklarade Kongl. Maj:t Sig wäl hafwa funnit nämnde Soldat, likmätigt 8 Cap. 3 § MB. för sitt begångna förfalskningsbrott, till ärans förlust och böter sig hafwa skyldig gjordt; men som de uti sednare momentet af berörde lagens rum utsatte dubbla böter ej woro lämpelige till andre händelser, än då Embetsmänn i deras embetsärender, de där nämde förfalskningsbrott föröfwade, borde han, hwad pligten angeck, endast böta 40 daler S:mt med 13 Riksdaler 16 ss, eller, i brist däraf, med 12 dagars fängelse wid wattn och bröd afstraffas. 1794 den 10 Oct. Kongl. Maj.ts Utsl. Norell, p. 94. Den Wågbetjent, eller de Magistratspersoner; som uppsåteligen, antingen utfärda falskt och oriktigt Wågbewis, eller låta på Wågarne stående belänt jern, eller andra belänta waror, utan Banquens tillstånd förskingras och utur wägen skaffas, skola från deras Embeten för all tid afsättas, wara ärelöse och skadan ärsätta; Och straffes Wågbetjent därjämte efter 45 Cap. 2 § MB. 1787 den 21 Sept. KF. Inga andra attester böra antagas, när en karl angifwes för åkommen sjukdom och kroppsbräckelighet böra afskedas, än af
