S. H. R. Sedan Drängen A. E, för begångit sodomiteri med en brun wallackad häst, blifwit dömd att halshuggas och med kreaturet å båle brännas, förklarade Kongl. Maj:t, att som denna missgjerning icke alldeles wore af samma beskaffenhet, som de tidelag, hwaräst någon commixtio sanguinis ske kunde, och denna synd ej tillförene blifwit utöfwad; men densamma mera än eljest skulle kunnig blifwa, om A. E. där å orten uti månges närwaro ett allmänt straff komme att undergå, hwarigenom wore att befara, det någon, som icke wetat af en sådan ohörd synd, wid det tillfälle kunde däraf bekomma kunnskap, och således till dess begående torde få anledning, emedan förfarenheten understundom gifwit wid handen, att obekanta synder och missgerningar igenom de publique straff, som de brottslige därföre utstådt, blifwit kunnige, samt de wanartige mera af synden tagit exempel, än låtit straffet lända sig till warning; Så borde uti domen öfwer A. E, hwilken skulle halshuggas och å båle brännas, sjefwa brottmålet, hwarföre han skulle undergå dödsstraffet, ej med sina omständigheter uti domen, som efter wanligheten på Rättareplatsen komme att uppläsas, utsättas, utan alenast att han för et groft och wederstyggeligt tidelag wore dömd att mista lifwet och å båle brännas; men hwad kreaturet eller hästen angeck; så borde den sedan och om nattetid af skarprättaren dödas och i jorden nedgräfwas. 1726 den 21 Oct. KB. till S. H. R. Drängen A. A, som bedrifwit styggelse med en wallackad häst, hwilket wäl ej egenteligen kunde anses för tidelag, dömdes till 30 par spö och ett års arbete i helsjern å Marstrands fästning, efter hwars förlopp, om han till orten återkomme, där styggelsen blifwit föröfwad, han borde gripas och till Fästningen återföras. Brottet feck ej i utslaget nämnas, och hästen borde ifrån orten skaffas. 1735 den
