dömdes den förstnämnde, att enskilt i fängelserummet afstraffas med 24 par spö, samt därefter föras ur Riket, utan tillstånd att åter få hitkomma. 1760 den 26 Junii, KB. till S. H. R. Underdomaren bör, när något mål om tidelag företages, icke tillåta andra, utom dem, som till Rätten höra, att därwid wara tillstädes, än åklagaren och den anklagade, samt de personer, hwilka till upplysnings ärhållande, nödwändigt höras måste, hwarefter domen för den brottslige inom lyckta dörrar må afsägas, och ransakningen ofördröjeligen insändas till Öfwerdomaren, hwilket det första som ske kan, har saken att afgöra. Och när den brottslige warder till döden dömd, skall med domens uppläsande på afrättsplatsen innehållas, och i det stället, den som hafwer inseende på Exsecutionen afkunna, för hwad gerning missgerningsmannen kommer att aflifwas. 1750 den 12 Julii, Jusleen, p. 251. Presterne skola i sina predikningiar icke namngifwa och beteckna några stumma och hos oss i gemen obekanta synder, mera ländande till förargelse än förbättring. 1686 den 3 Sept. Kongl. Kyrkolag, 2 Cap. 2 §, Just. ". p. 1002. Uti brott, som angå tidelag, bör kyrkopligt hädanefter ej hafwa rum, eller därtill dömas. 1765 den 27 Junii, KB. Ugglas, 1 T. p. 190. Som Ullbergs hustru wid TingsRätten påstådt, af den till döden dömde Tidelagaren Jacob Mattssons fader Matts Pehrsson ärsättning för hennes ko, den hon kommer att mista; Så bör Matts Pehrsson, i fall dess son Jacob Mattsson något arf efter modren hos honom innestående hafwer, eller honom eljest någon egendom kan tillhörig wara, förrberörde ko, efter det hon kan pröfwas wärd wara, till Johan Ullberg eller dess hustru betala, och dem därföre behörigen tillfreds ställa. 1721 den 31 Aug. Kgl. S. H. R. Resol Ägaren till ett kreatur, hwarmed tidelag är bedrifwit, kan ej emot sin wilja åläggas att låta det döda,
