husfolk, eller andre, som hafwa kunnskap om någon med barn rådd konas tillstånd, det upptäckte, eller woro måne om att hindra, det hon ej måtte i enslighet framföda sitt foster, så att hon därigenom ej finge tillfälle, att utöfwa något ondt uppsåt, eller befrämja en till äfwentyrs föresatt wåldsam åtgärd; ty skall den, som sin skyldighet häruti, i en eller annan måtto eftersätter, därföre således anses och straffas, som 61 Cap. MB. förmår och innehåller. 1750 den 12 Julii, KF. MW. 5 T. p. 2955: warandes widare, till hämmande af barnamord, ibland annat förordnat, att Barnemorska, wid 3 Riksd. 16 ss. bot, icke för någon får yppa, det hon den lägrade qwinnan wid barnafödslen biträdt; hwarföre ock den uti Barnemorskeeden, i detta ämne införde skyldighet, hädanefter kommer att utlämnas. 1778 den 17 Oct. KB. 1 mom. Ugglas, 3 T. p. 148; Att ej någon för sådan förbrytelse får utestängas ifrån församlingens gemenskap, eller hindras ifrån Salighetsmedlens nyttjande, antingen målet wid Domstolen är anhängigt eller afgjordt. ibid. 2 mom. Att ej skilnad må göras emellan äkta och oäkta barn wid deras dop, och desse sednare, såsom på wisse ställen skedt, icke måge därmed utmärkas, att dopet sker efter Gudstjensten. ibid. 3 mom.; att häfdad qwinna uti lysningar till giftermål eller andre handlingar, icke må utmärkas såsom mindre ärlig, och kallas kona, qwinnsperson eller fästeqwinna, utan må hon nämnas för deja, piga, hushållerska, eller hwad annars icke menligit är, eller lägersmålet betecknar. ibid. 4 mom.; Att, enär den häfdade upptäcker sitt tillstånd för fader eller moder, husbonde eller matmoder, den eller de, för hwilka hon sig yppat, böra wid answar, icke allenast dölja hennes tillstånd, utan ock ifrån den tiden till dess förlossningen skedt, hafwa wård om henne, och befordra barnet till dop och Christendom. Skulle åter den
