annars mans hus. Then tå dräper, eller slår honom blånad eller blodwite, at hämnas å honom; then och alle the, som med honom i samma wilja och gjerning woro, hafwa brutit edsöre, och then frid, som Konungen swurit hafwer, at hålla undersåtare sina."
P. St. Att Tingsfred bör pålysas, II: 3 RB. Öfwerfalles någon, då han tagit annan wäg ifrån kyrka och rättegång, XVIII: 6 MB. Orsakas oljud och förargelse i kyrka, III: 4 MB. Sätter sig någon i försåt för annan, XXI: 6 MB. Huru edsöresbrott straffas, XXIII: 1 MB. Att delaktige i brott straffas lika med sjelfwe missgerningsmannen, LXI: 1 MB. Att edsöresbrott skola HofRätt underställas, XXV:5 RB.
S. F. Slår man någon, för att hämnas, blånad eller blodwite, å wäg till och ifrån kyrko och rättegång, ehwad han kommer ur sitt, eller annars manns hus; straffes den eller de, med ett års fängelse å fästning, med eller utan arbete, efter omständigheterne, pligte ock därtill 100 daler till trekiptes; orkar han ej böta, arbete därutöfwer i 4 månader. 1779 den 20 Januarii, KF. MW. 11 T. pag. 588. Bryter Swensk undersåte, i anseende till främmande Religionsförwanter, den fred, som hwar äger till och ifrån, samt under offentelig Gudstjenst; pligte, som 18 Cap. MB. i dessa fall stadgar. 1781 den 24 Januarii. K F. MW. 12 T. p. 143. Borgfred skall räknas ehwar som häldst Konungen, Riksens Drottningar, Arfprins och Prinsessor på Konungens Slott, andra gårdar och hus wistas. 1687 den 16 Dec. Kongl. HofArt. 2 Cap. 23 §, Just. W. p. 1169. Hwilken af Öfwestemarskalkens och Hofmarskalkarnes enskilde tjernare sig med slagsmål, öfwerdåd och onda ord, uti bemälde sine Herrars hus och boning utom Borgen emot annan förser, ware straffad till halft mindre,
